Den här första introducerande texten är översiktlig och ger på ett lättsamt sätt en historisk och vetenskaplig bakgrund till studieteknik i vid mening. Den kommer att följas av mer konkreta texter kring olika aspekter av studieteknik och studiestrategier. Redan den andra texten är en konkret vägledning som innehåller ett 20-tal råd – råd som vi faktiskt vet hjälper oss att utveckla en mer framgångsrik studieteknik. Texterna riktar sig i första hand till er som har ansvar för att ge en ny uppväxande generation kunskap - föräldrar och lärare. Men texten kan naturligtvis även läsas av den unga generation som texterna indirekt handlar om.

Det handlar alltså om hur du som är ung idag kan lära dig att studera mer framgångsrikt och hitta nycklar till högre betyg. Men det handlar också om hur vi som är föräldrar och lärare kan hjälpa den unga generationen att hitta nycklar till de studietekniker och studiestrategier som pekar mot kursplanernas förmågor och kunskapskrav - och som därmed öppnar för högre betyg.

Vad vet vi egentligen om hur lärande går till

Jodå, lyckligtvis är det så att vi vet en hel del om det här och det beror på att frågan om hur man ska lära den unga generationen kulturellt viktig kunskap varit en central för alla kulturer och samhällen. Det är som om samhällen på ett närmast intuitivt sätt ”känt på sig” att om man misslyckats med att överföra nödvändig kunskap till nästa generation är samhället dömt till undergång. Ingen möda har därför sparats. I modern tid har detta område även blivit till vetenskap och viktiga insikter har tagits fram av filosofer, psykologer, pedagoger, didaktiker och sociologer.

Hur gjorde man då förr

Med förr menar vi tiden innan undervisningen genom folkskolan blev institutionaliserad och märkligt nog började fokuserade mer på ordning och reda, drill och disciplin – än på kulturellt bärande kunskap. Det är detta som menas med skolans dolda läroplan. Nu inleddes traditionen att eleverna skulle memorera sådant de inte begrepp, istället för att lära sig förstå och göra saker som var viktiga i det sammanhang de levde. Det som eleverna bar med sig efter avslutad skolgång var mer disciplineringen än skolans kunskapsinnehåll. Men bara för att vara tydlig; det har naturligtvis undervisats på ett fantastiskt sätt även innanför den institutionaliserade skolans ramar, trots att traditionen, strukturen och den dolda läroplanen inte på ett naturligt sätt öppnade för det.

Men innan dess och även parallellt med folkskolans kunskapsdrill fanns det en mer genuin kunskapsöverföring. Det denna kunskapsöverföring haft gemensamt, från de äldsta samlar- och jägarkulturerna fram till en rad kulturella sammanhang än idag, är att kunskapen har återskapats hos de unga i meningsbärande sammanhang, i en begriplig helhet. Detta är en av de viktigaste nycklarna i en framgångsrik studieteknik, eller snarare studiestrategi. Det handlar om att du som elev ska söka meningen och målet med undervisningens innehåll eller kräva att få det förklarat av din lärare. Det handlar därmed också om att vi som föräldrar och lärare på ett begripligt sätt ska ge undervisningens innehåll en mening, vart är vi på väg, vad är målet, vad kommer jag som elev kunna förstå och göra när jag lärt mig detta. Det här också kärnan i den idag så omtalade och framgångsrika formativa bedömningen eller en central del i det formativa samtalet.

Det är så här det har gått till, det här är det centrala i den kunskapsöverföring som skett i alla tider och som lett till att kunskaper och förmågor integrerats i den ungas föreställningar och därmed blivit bestående. Kulturellt har man förstått detta och de unga har i genuina sammanhang fått möta de som redan kan och som är bärare av den här kunskapen. Kunskapen har även funnits nedtecknad i sagor, myter, riter och berättelser. De som hade ansvar för detta hade alla högt anseende och har kallats bland annat schamaner, nåjder, medicinmän, gurus, de gamlas råd, lärare, vägledare, kloka män och kvinnor.

Våra tre grundläggande kunskapsformer

Lite förenklat har utvecklingspsykologer, språkforskare och språksociologer ofta talat om tre grundläggande kunskapsformer. Och kunskap om dessa hjälper oss en bit på väg vad det gäller studietekniker.

Den mest grundläggande och ursprungliga kunskapsformen är den ordlösa kroppsliga kunskapen, kunnandet sitter i kroppen i form av kroppsminne, rörelseminne, bildminne och andra minnesformer som är direkt länkande till våra fem sinnen. Den här kunskapsformen delar vi med djuren och är en stark och påtaglig kunskaps- och erfarenhetsform som påverkar oss mer än vi tror, det handlar om direkta erfarenheter som förmedlas till oss genom våra fem sinnen, man upplever saker, ser saker, gör saker, prövar saker och härmar saker i det naturliga sammanhang man lever i. Många har lärt sig utnyttja detta i form av olika studietekniker. Man använder helt enkelt rörelser, rytmer, dans och rytm för att minnas och ibland även bättre förstå det man ska lära sig.

Den andra kunskapsformen är den som kom att skilja människan från de andra djuren - ordet eller berättelsen. När människan blir en språklig varelse lär hon sig beskriva sin kunskap i berättelser, myter, sagor och riter. Alla dessa berättelser är under större delen av människans historia den viktigaste kunskapsbäraren. Människans kunskap och värderingar finns nu nedlagt och senare nedtecknat i berättelser. Det här är ytterligare en nyckel till bättre studieteknik, som går ut på att du formulerar det du ska lära sig i berättelser eller associationsbanor. Det här är den vanligaste tekniken som minnesmästare använder när de till exempel ska memorera flera hundra bilder eller ord.

Den tredje kunskapsformen är olika former av vetenskapligt, analytiskt eller teoretiskt tänkande. Den här kunskapsformen är bara ca 2500 år gammal och föddes som teori på torget i Aten, brukar man säga. Även om det här kan upplevas som svårt och ibland kanske lite tråkigt, får vi aldrig glömma att denna kunskapsform lagt grunden till våra moderna civilisationer. Det här är en annan studieteknisk nyckel: det du verkligen förstår glömmer du sällan.

Och så lite om alla dessa fakta

Det kanske borde räcka med att säga att det finns 800 000 städer och byar i Indien och minst lika många gudar, detta är fakta! Och hur många växter behöver man egentligen veta namnet på för att börja förstå fotosyntesens betydelse? Men idag talas det allt oftare som att pluggandet av fakta är svaret, sanning och vägen när det kommer till djupare förståelse. Så är det dock inte, men ibland kan det vara så att fakta kan vara nyckeln till högre betyg. En undersökning Skolverket gjort visar att 20 % av Sveriges lärare bedömer elever efter hur mycket fakta de kan – inte om de förstår de sammanhang dessa fakta ingår i. Så stundtals kan det vara nödvändigt att råplugga fakta och det är då viktigt att ha en studieteknik som hjälper en med detta. Vi ska återkomma till några av dessa minnestekniker.

Men fakta är alltså ingen kunskapsform – utan kan närmast liknas vid information om omvärlden och därmed kunskapens och förståelsens råmaterial. Fakta är helt enkel grundläggande information om världen omkring oss. Information som de flesta anser är sann och riktig. Fakta är alltså något annat än att tycka, tro, kunna och tänka. Men utan fakta kan vi heller inte tycka, tro och tänka. Det vi vanligtvis menar med fakta är information om konkreta, enkla och bestämda saker. Det kan till exempel vara händelser, platser, städer, årtal eller namn på saker eller personer, men också antal, storlek, mängder, avstånd och liknande saker. Det kan även vara namnet på en tanke, känsla eller en värdering, men inte själva tanken, känslan eller värderingen. Dina tankar, känslor och värderingar är något större och mer än namnet på dem. Att du kan namnet på en person eller ett grundämne behöver inte betyda att du förstår eller vet ett endaste dugg om den personen eller det grundämnet. 

I debatten kan det låta som att fakta är nyckeln till större förståelse och ett bättre vetande. Det finns dock ingen av alla 1000-tals utvecklingspsykologer, pedagoger, utbildningssociologer och didaktiker som lyft fram pluggandet av just fakta som nyckeln till djupare förståelse; förutom i den så kallade 'behavioristiska traditionen' med sin positiva och negativa förstärkning. Samtidigt visade behaviorismens egen forskning att 90 % av vad vi råpluggar har vi glömt bort inom en vecka. Det är faktiskt så att minst 99,9 % av allt vi pluggat in utan att verkligen förstå, har vi glömt bort. 

Det är heller inte så att professorerna på världens naturgeografiska institutioner sitter och förhör varandra på blindkartor eller att arbetet vid kemi-institutioner handlar om att memorera grundämnen. En biolog kanske kan namnge väldigt många växter och djur. Men kanske inte för att hon råpluggade dessa namn, utan snarare för att hon tidigt fick ett intresse och en förståelse av omvärlden. Vägen till djupare förståelse av historia har mycket sällan handlat om årtal då Sveriges medeltidskungar föddes eller dog. Det är snarare så att en tidigt begynnande förståelse av historia och ett genuint intresse av historia gör att man efter en tid också kan en hel del historiska fakta – fakta och detaljer som hänger ihop i meningsfulla sammanhang. Det är heller sällan så att intresset och förståelsen för litteratur grundläggs genom plugg och prov på författares födelseår och födelseplats.

Men vi ska inte reducera betydelsen av fakta utan sätta det i rätt sammanhang, det är nämligen så att utan fakta går det inte att tänka. Namnen på alla fakta, orden, gör att vi kan prata om dem. Vi kan samtala med varandra och därmed förstå mer och mer. Förståelse handlar mycket om att knyta ihop fakta till tankar - göra om fakta och enkel information till kunskap. Vi behöver fakta för att förstå vår värld. Fakta är ett råmaterial för vårt tänkande när vi försöker förstå olika saker. Det är fakta som hjälper dina tankar bli till konkret innehåll.

TANKARNA BAKOM ARTIKELN

Här är några exempel på relativt lättillgänglig vetenskaplig litteratur som texten ovan, i vid mening, bygger på.

Men tanken slår mig nu, när jag sitter under en blå himmel i den grekiska övärlden med ett blått hav framför mig; det var här det hela började. Och varför inte titta lite på dessa giganters originaltexter. Platons dialoger finns till exempel i form av en rad övningar på Schoolido under namnet Sokratiska samtal. Aristoteles lade ju med sina extremt noggranna undersökningar av naturen grunden för den naturvetenskapliga metoden, som tyvärr föll i glömska under 2000 år (men det är en annan historia). Eller Hippokrates tankar om den praktiska visdomen som Lars Lindström förtjänstfullt tolkat åt oss (se nedan).

Hur vi får våra kunskaper, begrepp och föreställningar

De två utvecklingspsykologiska giganterna är Piaget och Vygotskij. Piaget visar hur våra förställningar kring omvärlden utvecklas och förändras. Vygotskij, psykologins Mozart som han har kallats, visar vilken betydelse språket har när det kommer till att utveckla nya föreställningar och kunskaper. Detta är i sanning omtumlande läsning. Dessa två enormt betydelsefulla forskare lyckas schematisk visa hur vi tänker och hur våra föreställningar utvecklas. Två internationellt välkända forskare som på ett lättillgängligt sätt tolkat och utvecklat dessa tankar är Bruner och Donaldson.

Piaget J (1970): Genetic Epistemology. New York: W W Norton & Company.

Vygotskij L (1999): Tänkande och språk. Göteborg: Diadalos.

Donaldson M (1989): Hur barn tänker. Stockholm: Liber.

Bruner J (1974): På väg mot en undervisningsteori. Lund: Gleerups.

Olika kunskapsformer

Den riktiga klassikern är här Hayakawas mycket läsvärda, banbrytande och fascinerande bok, som skrevs redan under andra världskriget. Lite mer teoretisk utvecklas det här med människans olika kunskapsformer av Donald och lite mer populärt av Egan. Även den amerikanske psykologen Bruner sätter tummen på mer dolda kunskapsformer redan i titeln på sin berömda artikel, Bortom den givna informationen, eller om vi så vill, bortom fakta. En annan artikel som fick stor betydelse var Bernsteins där han utvecklar tanken på att det är en utvecklad språklig kod som möjliggör en mer teoretisk förståelse. Arevik/Hartzell har kategoriserat de tankekvaliteter som kännetecknar ett utvecklat kunskapshanterande.

Hayakawa S I (1970): Vårt språk och vår värld. Stockholm: Aldus/Bonnier.

Bruner J (1973): Beyond the information given. New York: W W Norton & Co Inc,

Egan K (2005): Från myt till ironi. Daidalos. Göteborg.

Donald M (1993): Origins of Modern Mind. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press

Bernstein B (1981): Codes, modalities and the process of cultural reproduction: Langua­ge in society, nr 10, s.327-363.

Arevik/Hartzell (2015): Att göra tänkande synligt. Stockholm. Liber.

Betydelsen av att berätta

Det finns många böcker som handlar om sagornas och myternas betydelse för vår socialisation och kunskapsutveckling. Bettelheim och Bly är två klassiker. Bly är den amerikanska poet som översatte Tranströmer till engelska. Nu var det Tranströmer som fick nobelpris – många menar att det också kunnat bli Bly. Ong har skrivit en annan välkänd bok där vi får följa socialisationsprocesser i både muntliga och skriftliga kulturer. Pennacs lilla bok fick ett enormt genomslag framförallt i Frankrike. Den pekar på betydelsen av läsning i allmänhet men inte minst skönlitteratur. 

Egan K (1995): Berätta som en saga. Stockholm: Runa.

Ong W J (2003): Muntlig och skriftlig kultur. Göteborg:Anthropos.

Pennac D (2000): Som en roman. Stockholm: Brombergs förlag

Bly R (1991): Järnhans. Västerås: ICA Bokförlag.

Bettelheim B (1989): Sagans förtrollade värld. Stockholm: Norstedts 

Vad kännetecknar den som kan

Vad är det den gör som verkligen har djup kunskap. Ja, det handlar om att kunna gå bortom den givna informationen och att göra kunskapen giltig i de sammanhang man lever, att det är en praktisk visdom. Marton m.fl. går djupare in i sammanhangens helhet förståelsen kring villkoren som råder. En annan bok som visar vad eleverna gör i de mest framgångsrika skolorna är Stigler och Heiberts The teaching Gap. Den fick ett enormt internationellt genomslag när den lanserades. De menar bland annat att det definitivt inte handlar om mekaniskt räknande eller mekanisk drill av osammanhängande fakta. Även Säljö pekar i sin bestseller på en rad viktiga faktor för ett framgångsrikt lärande.

Lindström L (2006): Praktisk visdom inom läkekonst och didaktik. Bronäs & Selander(red), Verklighet verklighet. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Marton m fl (1987): Inlärning och omvärldsuppfattning. Stockholm: AWE/Gebers.

Säljö R (2000): Lärande i praktiken. Stockholm: Prisma.

Stigler, J.W. / Hiebert, J. (1999). The teaching gap: Best ideas from the world’s teachers for improving education in the classroom. New York: Free Press.

Bruner J (1973): Beyond the information given. New York: W W Norton & Co Inc.

Läroplanen och skolverkligheten

Det finns mycket skrivet inom det här området. Inte minst som ett resultat av den internationellt välkända svenska läroplansteoretiska forskningen. Lundgren pekar på sammanhangen mellan samhälle, undervisning och skola. Broady och Jackson undersöker det vi brukar kalla den dolda läroplanen. Foucault beskriver samhällets och skolan disciplinering. Och de stora sociologerna och filosoferna Bourdieu, Habermas och Berger/Luckman beskriver de samhälleliga villkor inom vilka skolan måste verka och hur olika intressen slåss om inflytandet över skolan.

Lundgren U P (1989): Att organisera omvärlden. Stockholm: Utbildningsförlaget.

Jackson P (1990): Life in Classrooms. New York: Teachers College Press.

Broady, D. (1982). Den Dolda Läroplanen. Stockholm: Symposion.

Foucault M (1993): Diskursens ordning. Bruno Östling. Stockholm

Habermas J (1995): Kommunikativt handlande. Göteborg: Daidalos.

Bourdieu P (1996): Homo academicus. Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion.

Berger och Luckman (1998): Kunskapssociologi. Wahlström & Wid­strand.

Sten Arevik

Universitetslektor i didaktik